meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Den Heliga anden

2010-05-23   
 
Apg. 2:14-21

Hur många här kan berätta för oss vad som kommer att hända imorgon? Ja, vi kan berätta om vad vi har planerat. Och jag är säker på att det finns mycket planerat, och mycket bestämda planer på hur den dag som kommer i morgon ska gestalta sig. Men kan vi egentligen vara helt säkra på att det vi planerat verkligen kommer att genomföras? Att det vi tror ska hända verkligen kommer att ske. Den sista tidens askmoln, som stoppat all flygtrafik, har om inte annat, lärt oss att vi inte kan planera allt. Det kan hända något som kastar omkull alla våra planer. Något som gör att vi måste tänka om. Jesu lärjungar, som vi möter i dagens bibeltext, hade levt en mycket omvälvande tid. Först hade de lärt känna Jesus. De lämnade allt i sina vardagsliv och började vandra runt med honom. Bara det måste ha varit en fullständig revolution för dem.
Sedan efter några år avrättas Jesus. Lärjungarna får leva med rädslan att gå samma öde till mötes. De var ju hans anhängare och anhängare brukar ofta fastna i samma nät som sin ledare. Men framförallt måste lärjungarna leva med tomheten och tvivlet efter sin stora upplevelse. Hade de bara blivit lurade? Var Jesus bara en bluffmakare? I brist på andra alternativ vandrar de hemåt igen. De går tillbaka till sina gamla liv och förutsätter nog att nu ska allt lunka på som förr.
När det är dags för den stora pingstfesten finns de samlade i Jerusalem. Pingsten är en av judarnas stora högtider. Den hålls till minne av hur det judiska folket får ta emot lagens tavlor av Moses under vandringen i öknen. Och den firas alltid 50 dagar efter påsken, som också är en judisk högtid från början. Vid de stora högtiderna reste många människor till Jerusalem för att få vara med i templet. De kom resande från många länder. Judarna hade spritt sig i länderna runt omkring. Vissa hade bott utomlands så länge att de lagt sig till med det nya landets språk. Men när de har möjlighet vill de resa till Jerusalem för att fira de stora högtiderna.
Jesu lärjungar finns där. De är tillsammans och de är ingen liten grupp. 120 personer har samlats i ett hus i staden. Så händer det som vi läst om. Helt plötsligt hörs ett dån och det kommer en vind. Människorna i staden blir nyfikna när de hör dånet och beger sig till den plats där lärjungarna befann sig. De får se de där märkliga eldstungorna över huvudena på lärjungarna. Men det som förundrar dem mest är att de alla kan förstå vad som sägs. Det finns inte längre några språkförbistringar. Alla förstod vad som sades. Av alla de språk som talades när judarna möttes från alla olika länder, var det inget som var obegripligt. Alla kunde tala med varandra och förstå varandra.
I Gamla Testamentet har Gud bara ett enda folk, det judiska folket. Med dem talar han och med dem bråkar han. Judarna är väl medvetna om att de är Guds utvalda folk, trots det så bråkar och krånglar de oavbrutet. Alla de problem som vi är vana vid finns med i berättelserna. De blir avundsjuka på varandra. De tävlar med varandra om vem som ska få flest fördelar. De rika utnyttjar de fattiga. Ja, listan kan göras hur lång som helst och jag tror att vi alla känner igen oss i de missförhållanden som rådde. Samma missförhållanden har följt mänskligheten genom hela historien.
Så kommer Jesus och efter hans död, pingstdagen. Den Heliga anden uppenbarar sig. Genom hans närvaro öppnas scenen för Guds agerande. Från och med nu erbjuds Guds gemenskap till hela världen. Alla kan tala med varandra. Alla förstår vad som sägs. Här vänder hela berättelsen om Guds relation till sin skapelse. Nu är det inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, som Paulus skriver i ett av sina brev. Gal. 3:28. Nu är vi alla lika, med lika rättigheter och med samma värde. Gud vänder sig till hela världen och erbjuder sin gemenskap.
Berättelsen vänder drastiskt också för lärjungarna. De enkla bönderna och fiskarna som gömt sig av rädsla för repressalier är nu helt plötsligt som förvandlade. Petrus håller tal till alla de som församlats. Nu finns det ingen rädsla över att ha varit lärjunge till den avrättade. Tvärtom. Nu ger de sig ut på vägarna, så långt de kan komma och berättar om sina egna upplevelser och berättar om vad Gud vill med sin värld. De vittnar för vanligt folk och de vittnar för kungar och andra makthavare.
Deras liv är förvandlade. Det är tredje gången som hela deras framtid ställs på huvudet. Men det är första gången de får uppleva den Heliga anden. Den Hjälpare som Jesus hade lovat dem. I resultatet av deras förvandling lever vi. Tack vare att de vittnade om sin nya tro började en rörelse som idag omsluter hela världen.
Gud erbjuder fortfarande sin gemenskap till alla i hela världen. Den heliga anden verkar fortfarande i världen. Fortfarande finns det människor som får sina liv förvandlade i mötet med den levande Guden. Pingstdagen talar till oss om ett hopp. Hoppet om förvandling. Vi får fortfarande tro att Gud kan förvandla oss. Och vi får fortfarande tro att Gud kan förvandla världen genom oss. Vi får ta emot Guds erbjudande. Vi kan få börja vår vandring med honom nu. Och vi som redan vandrat med honom en tid får förnya vår gemenskap med honom. Och vi kan leva i den vissheten att: om morgondagen vet vi ingenting men himlen är redan lovad oss.
 
Kristina Färdeman