meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Vem var Johannes döparen?

2004-06-27   
 
Johannes döparens dag.
Luk 1:57 - 66
Vem var Johannes döparen?
När levde han och i vilken tid verkade han? Jag påminner mej ett besök i Glimminge hus i Skåne. Guiden, som säkert visste mycket och var mycket allmänbildad, berättade om ett av konstverken som föreställde en scen vid Jesu kors. "Och här står Jesu mor och Johannes döparen", sa hon. Jag hade inte hjärta att upplysa henne om att vid den tiden när Jesus korsfästes var Johannes döparen halshuggen för länge sen. Hon menade förstås aposteln Johannes, den lärjunge som Jesus älskade. Han var vid Jesu kors, det vet vi. Men för den som inte är så påläst i bibeln kanske det inte är så lätt att skilja på Johannesarna. Dock borde det höra till allmänbildningen om man ska guida konst med bibliska motiv att man vet skillnaden. Annat var det på medeltiden, då när Sverige var katolskt. Då firade man Johannes Döparen i hela åtta dagar. Jesus säger om honom att ingen av kvinna född är större än Johannes. Dock, tillägger han, är den som är minst i himmelriket större än han.
För Johannes döparen var inte vem som helst. Han hade en alldeles speciell uppgift i frälsningshistorien. Vi vet att vår bibel består av två testamenten, gamla och nya. Vi talar också om gamla och nya förbundet. Och det handlar om Guds förbund med människan. Det står i gamla testamentet om Guds förbund med Noa, Guds förbund med Abraham och så förbundet med Israels folk, det som via Moses slöts vid berget Horeb, då när Gud gav sin lag som han bjöd folket att hålla.

Det står i 2 Mosebok 24:7 om förbundsboken, som inte bara innehöll en massa förbud och påbud utan också rika löften åt Israel. Och inte var det Gud som bröt sitt förbund med Israel, det var den mänskliga parten som inte förmådde hålla den lag som dom hade förpliktat sig att hålla. Och Israels folk fick uppbära konsekvenserna av att de svek Gud. Men Gud hade inte övergivit dem. Han sände sina profeter, som inte bara kunde sia om vad som skulle komma utan som också kunde tala om vad som gällde i nuet. När någon kung till exempel handlade orättfärdigt, tänk på David, så sände Gud sin profet till förmaning och varning. Israels religion var en profetreligion och profeterna var många. Vi talar om skriftprofeterna, de som finns i vår bibel, 17 stycken om jag räknat rätt, men det fanns ju många fler. Profeterna hade till uppgift att tala Guds ord, de var mycket kallelsemedvetna och var fyllda av en särskild profetisk ande. Och dessa profeter siade om ett nytt förbund, om en Messias som skulle komma och upprätta allt. Och Malaki, den siste profeten som levde på 400-talet före Kristus, profeterade bland annat om Johannes döparen.: Se jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig.
Så gick det flera hundra år. Man menade att profetians ande hade lämnat Israel och att den inte skulle komma tillbaka förrän Messias skulle träda fram. Och så kommer han, profeten, Johannes. Man kan säga att han står på gränsen mellan de båda förbunden. Och jag är så glad för Lukas, den ende av evangelisterna som berättar om Johannes ursprung.
Lukas, som inte var bland dem som följde Jesus under dennes tid på jorden men som senare blivit en lärjunge. Han som i inledningen till sitt evangelium riktar sig till Theofilos och intygar att han grundligt har satt sig in i allt ända från början och hur han beslutat att återge det i rätt ordning. Och så berättar Lukas vad ingen av de andra evangelisterna berättar.
Hur gick han tillväga? Om det varit i våra dar hade han gått omkring med en bandspelare och en minidator. Jag är särskilt fascinerad över hur han fick med lovsångerna, Marias lovsång, Simons lovsång och Sakarias lovsång. Varför har ingen av de andra evangelisterna brytt sig om dom och hur fick Lukas tag i dom? Vad det nån som sjöng dom för honom?
Så har vi berättelsen om prästen Sakarias och hans hustru Elisabet som sörjde över att de inte hade några barn. Nu var de gamla och hade gett upp hoppet. Men så hände det, när Sakarias tjänstgjorde i templet fick han se en ängel. Och ängeln sa till honom att han och Elisabet skulle få en son. Han ska heta Johannes och han ska bli din glädje och fröjd och många ska glädjas över hans födelse. Och han ska bli stor inför Herren och han ska uppfyllas av helig ande redan i moderlivet. Men Sakarias hade svårt att tro, jag är ju gammal och min hustru är gammal. Men ängeln sa: Du ska bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker.

Och Sakarias kom ut till folket och när de upptäckte att han inte kunde tala till dem så förstod de att han hade haft en syn.
Och Elisabet blev jätteglad, det var ju en sån skam att inte ha fått barn. Men nu har Gud tagit smäleken ifrån mej, jublar hon. Och Sakarias fylls av helig ande och sjunger en lovsång som Lukas återger. Lukas berättar också om mötet mellan Maria och Elisabet, de båda välsignade kvinnorna som uppfylldes av helig ande och Maria som brister ut i lovsång.
Och så föddes Johannes. Vad ska det inte bli av detta barn? frågade människorna varandra. Sen vet vi inget mer om hans barndom. Men i det femtonde året av kejsar Tiberius regering, Lukas är noga med tidsangivelser, när Johannes var cirka 28 år framträdde han, sedan han likt många andra profeter vistats i öknen. Och likt Elia klädde han sig i kamelhår och var omgjordad med en lädergördel. Och han predikade bättringens döpelse till syndernas förlåtelse. Han höll till vid Jordan och människorna kom i skaror. Han var en stor profet. Var han månne Messias. Nej, säger han själv, men jag är hans förelöpare. Den som kommer efter mig är större än jag och han ska döpa er i helig ande och eld. Jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Inte var han ljuset men han skulle vittna om ljuset, säger evangelisten Johannes.
Liksom Jesus hade Johannes lärjungar. Och en dag stod han med två av sina lärjungar när Jesus kom och gick förbi och han sa: Där är Guds lamm. Lärjungarna hörde vad han sa och följde efter Jesus.

En av dom var Andreas, Simon Petrus bror, och han gick till Petrus och berättade om att han funnit Messias och Petrus var inte sen att följa med sin bror och när han kom till Jesus fick han veta att han skulle bli den klippa varpå Jesus skulle bygga sin församling. Och Johannes lärjungar började undra. Hur kan det komma sig att han som döptes av dej nu också döper och alla kommer till honom. Det är som sig bör, säjer Johannes, att han växer och jag förminskas. Precis som dagarna, efter jul, efter Jesu födelse, blir dom längre och längre, men efter Johannes döparens dag blir dom kortare och kortare. Jag har läst att man tagit hänsyn till det faktumen när man bestämt dagarna i almanackan.
Vad förkunnade då denne profet? Lukas säger att han förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse. Så typiskt för en profet att uppmana till omvändelse och bättring. Det hade dom gjort allihop, profeterna i Israel. Johannes är sträng när han vänder sig till de skriftlärde och fariseerna. I huggormsyngel. Ni ska inte tro att ni kommer undan för att ni är barn till Abraham. Ni måste bära sådan frukt som tillhör bättringen. Johannes var väldigt konkret. Till tullindrivarna sa han att de inte skulle driva in mer än som var fastställt och soldaterna förmanade han att inte pressa ut pengar av någon genom hot eller våld. Och så säger han: Om du har två skjortor så ge den ena åt den som inte har någon. Och gör likadant med brödet. Dela med dej. Det är då du visar om du har gjort bättring. Kära vänner visst har vi gott om skjortor och bröd. Samtidigt vet vi att det finns massor av människor i världen som saknar båda delarna. Vi måste dela med oss.

Johannes var en obekväm profet, det tyckte bl a Herodes som lät sätta honom i fängelse och senare avrätta honom. Alla verkliga profeter är obekväma. Om Johannes uppträdde i dag, vad skulle han säga till oss som firar gudstjänst i Mariakyrkan. Kanske skulle han förebrå oss att vi inte protesterar mot förtryck, antingen det sker med pansarvagnar eller självmordsbombare. Kanske han också skulle angripa det andliga förtrycket, det som maktmänniskor utövar genom att påstå att "Gud har sagt". Om det är något som världen behöver i dag så är det rättfärdighet. Och vi som kallar oss kristna behöver bli uppfyllda av profetians ande så att vi reser oss mot förtrycket av den svage, mot orättvisorna i världen. Det är det som är profetens uppgift. Vi vet att vi i den rika världen roffar åt oss av jordens resurser mer än vi har rätt till. Hur vi ska tackla det problemet är jag inte människa att utreda men jag tror att om tillräckligt många blir uppfyllda av profetians ande så kan vi påverka. Peka på orättvisorna och kräva att något görs för att utrota dom.
Johannes var profeten som stod på gränsen mellan de båda förbunden, gamla förbundet som vilade på lagen och nya förbundet som vilade på nåden. Namnet Johannes betyder Herren ger nåd. Han var inledningen till nådesförbundet, det som Jesus skulle fullborda genom sitt liv, sin död och uppståndelse.
Jag har talat om Lukas med sitt myckna särstoff. De var ju så olika evangelisterna. Markus, vars evangelium är det äldsta börjar så här: Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son. Och så citerar han profeten Jesaja som siar om budbäraren som ska gå framför och bereda vägen. En röst som ropar i öknen o s v. Och så fortsätter han: Så uppträdde Johannes döparen i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Det var här som glädjebudet om Jesus Kristus begynte. Någon har sagt att Markus var journalisten bland evangelisterna. Han följde regeln att om man skriver en nyhetsartikel så berättar man det viktigaste först. Sen kommer detaljerna. Markus går rakt på ämnet: Här börjar glädjebudet. Det började med Johannes döparen. Han var viktig. Han var begynnelsen till det nya, det som vi nu lever i. Johannes kom med glädjebudet, nämligen att Messias skulle komma och upprätta allt. Och en gång ska hela skapelsen bli frälst, då när Gud blir allt i alla.
 
Wera Olovsson