meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Änglarna

2009-10-10   
 
Matt. 18:7-10
Bibeln börjar verkligen från begynnelsen när berättelsen börjar i 1 Mosebok. Då är jorden öde och tom. Mörkret härskar och mörkret är symbolen för kaos och ondska. Här börjar den stora kampen mellan mörker och ljus. Gud skiljer mörkret från ljuset och han skiljer vattnet från fasta landet. Så betvingar han kaosmakterna. Efter det kan vi människor känna oss trygga i Guds sällskap.
Men ondskan försvinner inte från jorden. Kampen mot ondskan är ett centralt tema i Bibeln. Och kampen mot ondskan bör vara en viktig del av livet för den som vill vara ett Guds barn. Gud besegrar kaosmakterna vid tillvarons bäörjan,. Men vi som lever nu vet att kaosmakterna har hållit sig kvar. De finns där och spökar i våra liv. Ondskan sticker fram sitt fula tryne i alla möjliga sammanhang. Vi kan inte fly från den utan vi måste förhålla oss till den på något sätt.
"När Jesus gick på jorden med mildhet i sin blick, då ångrade de stygga sitt fula sätt och skick" sjunger vi i en psalm av Britt G.Hallkvist. Så kan man också uttrycka det. Jesus griper in i människors liv. De ser sina gärningar och ångrar sina felsteg.Vi har sett det hända. Kanske flera gånger under våra liv. Det är alltid lika fascinerande. Gud verkar.
Ondskan kan ha många ansikten. Men oavsett vilket ansikte ondskan visar upp så är Gud emot det. Det är en viktig del av Bibelns budskap.Och det är en stor del av Jesu uppdrag på jorden. Kampen mot ondskan och alla dess uttrycksformer. Vi som är Jesu efterföljare idag, vi får alla var med i den kampen, var och en utifrån sina egna förutsättningar.
Det börjar direkt efter att Jesus gjort sitt första offentliga framträdande. Han förs ut i öknen. Där möter honom Frestaren. Och vad frestar Festaren med? Jo, med makt. Det börjar med makten att ansvara för att människor kan bli mätta. Jesus ska få förmågan att förvandla stenar till bröd. Det låter ju behjärtansvärt. Men Jesus avstår.
Det fortsätter med makten över änglarna, eller med makten att vara Gud. Jesus ska kunna befalla fram en änglahär för att hjälpa honom.Men Jesus avstår.
Så till sist frestar djävulen med den politiska makten. Jesus hade kunnat bli härskare över alla riken på jorden. Men Jesus avstår.
Berättelsen om frestelserna är på många sätt en berättelse om våra mänskliga villkor. Det mesta som djävulen frestar med hade kunnat användas för något gott. Det är verkligen frestande anbud. Vid ett första påseende tycks de inte föra något ont med sig.
Tänk om Jesus verkligen hade accepterat att kunna göra stenar till bröd. Då hade det varit slut på svälten, både under hans tid och för all evighet.
Tänk om han hade accepterat att få övernaturliga krafter. Då hade troligtvis alla under hans tid förstått att han verkligen var Messias.
Och tänk om han accepterat att att få härska över hela världen.Då hade världen sett annorlunda ut.
Men Jesus avstår från allt detta. Gud har en annan plan. Kanske ville han visa oss att ondskan inte alltid visar upp ett ondskefullt ansikte. Ondskan kan många gånger förklä sig i de mest välvilliga skepnader. Så var det då, och så är det fortfarande.
Ondskan handlar fortfarande mycket om makt. När vi tänker på makt, tänker vi troligen på den makt som makthavare i alla länder kan utövar över sitt folk. Det vet vi, att den kan utövas på många olika sätt.
Här i Sverige har vi oftast goda erfarenheter av makthavare. De kan göra sina övertramp, men de utöver inte något direkt förtryck över sin medborgare. På det stora hela vill de väl, både för land och för medborgare.
Makten ser annorlunda ut i andra delar av världen. Det blir vi dagligen påminda om när vi läser våra tidningar och ser på TV. Under olika tider är olika länder aktuella. Makten korrumperar. Många är de som inte kan stå emot frestelsen att missbruka sin makt.
Men hur ofta tänker vi på den makt som vi var och en kan utöva? Jag skulle tro att vi sällan tänker på den. Vi tycker nog lite till mans att vi inte har någon makt överhuvudtaget. Men tänk efter en stund, så kommer vi nog på, att lite makt har vi allt. Vi har den i skiftande grad. Men alltid finns det någon som vi utövar makt över. Och det finns definitivt människor runt omkring oss, som utövar makt över oss.
Föräldrar bestämmer över sina barn. Ända tills vi komer till den punkt då vi som vuxna barn får bestämma över våra föräldrar. Lärare bestämmer över elever. Den som blir chef bestämmer över sina anställda. Som grupp kan vi utöva en viss makt. Vi kan bestämma oss för att bojkotta en viss affär eller ett visst varumärke. Det är en ganska diffus maktutövning, men den finns där trots allt.
Frågan till oss idag är: hur använder vi den makt vi har? Och jag tror att det är viktigt att vi lär oss att se den makt vi verkligen har. Det är lätt för oss att säga:"men jag har väl inget att säga till om". Då gömmer vi oss lätt och glömmer bort att vi också har ett ansvar. Med makt följer ansvar. Och vi måste se och reflektera över vilken del av ansvaret som är vårt.
Livet ställer oss inför ett oändligt antal val. Det handlar om småsaker,om vad vi ska äta till frukost eller hur vi ska klä oss. Från tid till annan ställs vi också inför svåra val. Vi kanske hamnar i en krissituation där vi måste bestämma omedelbart hur vi ska agera och där människors liv hänger på vad vi gör.
Det som dagens text handlar om är hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Det är en besvärlig text att fundera över. Men på det stora hela handlar den om att vi har ansvar för hur vi använder våra resurser. Vi har ansvar för hur vi använder händer och fötter. Vi måste ta ansvar för hur vi använder våra ögon och öron. Vi kan aldrig komma till Gud och säga: "Det bara blev så. Jag tänkte inte på det."
Och framförallt har vi ansvar inför dem som Jesu kallar "dessa mina minsta". Alla de som inte kan ta hand om sig själva. Vilka de är, det får vi i varje situation räkna ut själva. Det kan skifta från tid till annan, från plats till plats.
Den stora kampen, den som tar sin början när Gud skapar jorden, den lever vidare. Nu är det vi som står mitt i den kampen. Som nästan allt i våra kristna liv, så sorteras den frågan ner till, hur jag behandlar och bemöter min medmänniska.
"Gode Gud du ser oss här", så börjar en barnsång. och den fortsätter: "Hjälp oss göra vad vi kan".
Tack och lov, så förväntar sig Gud inga underverk av oss. Men han väntar att vi ska göra det vi kan. "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt" skulle vi kunna citera ur en äldre barnsång.
Gud sänder aldrig iväg oss rakt ut i tomma intet. Han finns kvar vid vår sida i alla situationer. Han är med oss när vivaknar. Han går med oss under dagen. Han finns med när vi går till sängs. Och när en ny dag gryr får vi be i vår morgonbön: "Hjälp mig göra det jag kan".
 
Kristina Färdeman