meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Samhällsansvar

2010-10-24   
 
Luk. 19: 1-10

Det är inte alltid så lätt att vara lyckad. Sakaios borde ha varit en mycket nöjd person. Han kunde vara nöjd över sin position på många sätt. Han hade ett bra arbete. Han tjänade bra. Och han kunde få en del s.k. sidoinkomster på sin verksamhet. Han borde känna att han lyckats i livet.
Men samtidigt var det faktiskt en hel del problem med hans arbete. Han gjorde sig ovän med de sina. Det var många som såg snett på honom. Han hade ju lierat sig med fienden. Det är sällan en populär strategi. Kanske hade han inte heller alltid så gott samvete över sin s.k. sidoinkomster. Korruption kan verka lockande vid första anblicken, men det tär på sinnet i längden. Kanske hade Sakaios kommit till den punkt där hans samvete hunnit ikapp honom.
Så en dag får han vara med om ett möte. Jesus kommer till stan. Vår text är hämtad ur det som brukar kallas reseberättelsen i Lukasevangeliet. Jesus är på vandring. Han har vandrat länge och så småningom ska han komma fram till Jerusalem. Men ännu är han inte där. Han är fortfarande på vandring. Och just denna dag kommer han till Jeriko där Sakaios bor och arbetar. Så får de tillbringar en stund tillsammans runt matbordet. De som blir kvar utanför är kritiska och missnöjda. Vad är det med Jesus som äter med den ene syndaren efter den andre? Han utger sig för att vara en gudsman, men han uppför sig som om han vore en simpel syndare. Vad Jesus och Sakaios samtalar om vet vi inte. Men vi vet resultatet. När Sakaios har blivit sedd av Jesus är det som om alla hans skal smälter bort. Jesus ser rakt ini hans innersta. Och Sakaios ser vad Jesus ser. Han ser alla sina fel och brister. Han ser att han har utnyttjat sin ställning för att få egna vinster. Han ser att han har stulit från sitt eget folk. Hela hans liv, allt han har gjort fel, grinar honom i ansiktet. Plötsligt inser han att hans liv är inne på alldeles fel väg. Och han vill vända om.
Sakaios var ingen okunnig man. Det är tydligt i texten att han är en troende jude. Och det är det som är hans problem. Dels eftersom han hade lierat sig med ockupationsmakten, mot sitt eget folk. Men framförallt därför att han visste vad Lagen säger.
Den judiska tron är tydlig med varje människas samhällsansvar. I GT talas det om ansvaret för de fattiga, för änkorna, för de faderlösa, för hem som inte är i sitt hemland. I GT är det tydligt att man aldrig får utnyttja sin ställning för egen vinning. Och det finns tydliga besked om hur man ska skipa rättvisa och hur skulder ska betalas. Sakaios visste naturligtvis detta. Ändå hade han under en lång tid valt att blunda inför sina kunskaper. Han har fullständigt struntat i att följa Lägens bud. Ända till den dag då Jesus kommer förbi och bjuder in sig själv till hans hem. Då händer det som Britt G Hallkvist formulerar så enkelt i psalmen vi sjöng:
När Jesus gick på jorden med mildhet i sin blick, då ångrade de stygga sitt fula sätt och skick. Inte heller är i vår tid är det alldeles enkelt att vara lyckad. Mycket kan man glädjas åt. Framgången, andras beundran, den goda lönen etc. etc. Men det kan också vara arbetsamt att upprätthålla imagen av att vara lyckad. Man måste ha de rätta kläderna och de rätta accessoarerna. Man måste se fräsch och vältränad ut. Ingen övervikt eller blekfethet här inte. Inte minst blir unga människor hela tiden påminda om hur de borde vara för att lyckas här i världen. Vi undervisar våra ungdomar om hur man konstruerar en fin fasad för att andra ska tycka om mig och ta mig på allvar. De lär sig hur de ska uppträda när de söker jobb. De får lära sig att ”sälja sig själva” för att kunna ta sig fram i världen. Sakaios hade lyckats med sin fasad. Men hans inre var kanske inte lika lyckat. Vi blir åter igen påminda om att den lyckade fasaden inte är någon garant för ett lyckigt liv. Måtte vi alla få uppleva detta.
Att få stå inför den som ser mig som den jag verkligen är och inte som den jag borde vara. Vi är ju många som lite skämtsamt kan säga: Det är tur att en ä som en ä, när en int ä som en ska. Men vi är också många som gråter inombords inför den insikten. Vi duger inte i världens ögon. Vi blev aldrig dessa lyckade personer med världslig framgång. Det är lite svårt att förlika sig med tanken att man bara är som man är, när man hett önskar att man vore sådan, som man enligt andra borde vara.
Men det är just det som Jesus söker. Sakaios fick sin upprättelse som en rättrogen jude. Han gottgjorde det han gjort fel och fick sin förlåtelse. Han gottgjorde inte bara enligt Lagens bud. Han gav tillbaka i överflöd.
Så berättar Lukas för oss berättelsen om hur Jesus är ute och söker efter de förlorade. Han söker sig medvetet till alla dem som upplever sig misslyckade i sin omvärlds ögon. Han söker alla som har gått vilse med sin moraliska kompass. Han bjuder oss in i sin värld. I den världen är det inte likgiltigt vad man gjort tidigare i sitt liv. Jesus slätar aldrig över det man har gjort fel eller de synder man begått. Men Jesus kommer med upprättelse. Han återupprättar oss som vuxna, ansvarstagande individer. Vi behöver inte längre plågas av smärtsamma minnen av vad vi gjort andra eller vad andra gjort oss. Jesus ser oss som de personer vi är och han ger oss värde just som de personer vi är. Inte som de personer vi borde vara. Och när vi har fått möta Jesus upprättande blick, då förväntar han sig att vi ser på alla andra med samma kärleksfulla ögon.
Så får vi tillsamman med honom delta i skapandet av en värld där alla känner sig delaktiga, där alla får vara med, av ett enda skäl. Att Gud har skapat oss och att han älskar oss.
 
Kristina Färdeman