meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Med John-Erik Nyman på "Resor i livet"

2008-01-20   
 
Kommen till livets 60-årskontroll tyckte tandläkaren, scouten, löparen, friidrottstränaren, fågelskådaren och filatelisten John-Erik Nyman att det var dags att ta en titt i backspegeln och försöka summera livets maratonlopp. Och han nöjde sig inte med att sitta på sin kammare och bläddra i resans loggbok. John-Erik hörsammade en inbjudan från Mariakyrkan att vid årets första Café Maria ta auditoriet med på sina ”resor i livet”. De som var där fick följa hans väg ända från barndomens minnen till tjänsten som lärare vid tandläkarhögskolan i Umeå.


Det har hunnit passera åtskilliga år mellan fotot från Katrineholmskliniken och fotot från Umeå, och John-Erik passade i sammanhanget på att relatera en beräkning som visar att åren faktiskt inte är lika långa! Och det alldeles oavsett skottår och sådana futiliteter. Som alla mogna individer märkt går åren fortare och fortare, och det är i 22-23-årsåldern som ett år verkligen upplevs som ett år. I 80-årsåldern tycks det blott vara 3-4 månader mellan födelsedagarna. Ja, det är värst vad tiden går!


Vi fick följa med till 50- och 60-talets Blekinge, där John-Erik delade med sig av några glimtar från tiden som scout, varav en fiktiv cykeltur 1964 från Lyckeby till Kiruna tveklöst får anses ta priset. Och minsann höll den inte på att bli ett riktigt kvällstidningsscoop!


I Karlskrona läroverk mötte han en entusiastisk och inspirerande gymnastiklärare, och därmed låg friidrottens värld redo att upptäckas av den unge studenten. Häcklöpning blev favoritgrenen, men sedermera har även otaliga långdistanslopp utan häckar avverkats på skilda platser i vår värld.


Efter studenten låg världen öppen. John-Erik valde tandläkaryrket och utbildade sig först vid tandläkarhögskolan i Malmö för att senare i början av 80-talet genomgå en 4-årig specialistutbildning i barntandvård i Jönköping. Och via uppdrag i bland annat Saudiarabien och Lettland har han alltså slutligen (?) erbjudits en lärartjänst vid tandläkarhögskolan i Umeå.


Men ska John-Erik visa den sanna bilden av sig själv, så blir det nog ändå löpande Göteborgsvarvet 1984 på bästa tiden 1.18,53 eller möjligen Stockholmsmaran från samma år på 2.55,01


På bilden från Göteborgsvarvet ovan syns en röd prick längst nere till vänster. Ett antal av bilderna som visades hade sådana prickar, och det betydde att till bilden hörde en fråga som publiken skulle försöka besvara. Här gällde det hur många meter ett maratonlopp är, och det var väl ingen som sådär direkt klämde till med det rätta svaret 42195 meter.


Publiken i Mariagården följde med inlevelse John-Erik Nymans livsresa, för den som gjort en resa har alltid något att berätta, och resor att berätta om har vi ju alla gjort; de intressantaste är vanligen inte de som vi företagit med olika fortskaffningsmedel utan de som utgör våra liv..


Innan pastor Jörgen Ånfors avslutade samlingen med några tankar passade han på att fråga, om det finns någon gräns efter vilken det inte är någon idé att börja löpträna. Det uppmuntrande svaret blev det klassiska, att det är bättre sent än aldrig. Fast kanske inte häcklöpning!
 
Arne Svensson