meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Taizéresan 27 juni-6 juli 2009

2009-08-15   
 
Nu ska jag, Lisa Karlsson, berätta när pastor Kristina Färdeman, min kompis Ellen och jag, var i Taizé för första gången. Eftersom vi hade hört mycket om Taizé så ville vi också se vad det är och vad det innebär att vara där en vecka (är vanligast), och fira gudstjänst med Taizébröderna i klostret tre ggr/dag. Då sjunger man enkla Taizésånger och varje sång sjunger man om och om igen. Gudstjänsterna höll på lite mer än en timme, och då satt man på golvet och inte på någon stol eller bänk! Det var också mycket andra spännande och intressanta saker som man kunde göra under veckan.

Vi steg upp tidigt på morgonen och var tvungna att ta oss till Norrköping, där bussen gick kl. 08.30. Ellens föräldrar skjutsade oss dit och vi steg på bussen med blandade känslor – glädje över att få åka dit, men också en aning sorgligt att vara borta en hel vecka i ett helt främmande land så långt borta! Bussresan gick bra och vi åkte sammanlagt i c:a 30 timmar! Det kändes som flera dagar, men som tur var stannade vi till lite här och var och åt matsäck eller köpte mat på någon rastplats. På kvällen sov vi i bussen vilket var ganska obekvämt på så sätt att vi sov sittandes och hade en del av vår packning där. Innan vi gick och lade oss, hade vi en liten kvällsandakt i bussen då vi sjöng några Taizésånger och bad aftonbönen. Det var mysigt!



Väl framme i Taizé var det väldigt rörigt i början innan allt kom i sin ordning. Vi gick först igenom schemat för veckan och all praktisk information. Man kan säga att första dagen var som en ”inskolningsdag”, men snart när man hade kommit in i det hela så flöt dagarna på med både gudstjänster - morgon, middag och kväll, arbete och samtalsgrupper. Däremellan blev det förstås en del fritid också, men annars var det mycket som pågick om dagarna.



Det finns ingen speciell ledare där, förutom de volontärer som är där några veckor samt bröderna och systrarna. Därför så har alla deltagare varsin uppgift att bistå med, och Ellen och jag hade ”turen” att få diska, men vad Kristina gjorde vet jag inte riktigt så här i skrivande stund… Det var ganska jobbigt att diska både efter kvällsteet och efter kvällsmaten, men tack vare att vi alla hjälptes åt så gick det bra ändå!

På förmiddagen var Ellen och jag med i samtalsgrupper om c:a 10 personer där vi samtalade på engelska om både bibliska och vardagliga frågor. Detta gjorde vi efter att ha lyssnat på en av bröderna som predikade om ett nytt ämne varje dag – även om huvudämnet för veckan var ”Gud tar emot oss just sådana som vi är”.

Maten som vi fick var ganska enkel, men ändå så att vi blev mätta. Det var mycket ärtor, bönor och pasta, en eller två baguetter med smör, någon frukt, ibland någon yoghurt och någon liten kaka till. Dessutom drack vi vatten ur små fat och inte i vanliga dricksglas. Sedan åt vi bara med en stor sked och aldrig med kniv och gaffel. Det kändes konstigt att äta t.ex. pasta med en sked, men det gick och vi vande oss!

Det finns också ett skogs- och parkområde i Taizé, med mycket fin natur och med ett vackert vattenfall. Som namnet säger, nämligen ”Tysta dalen”, så ska det vara tyst där för att man ska kunna ta det lugnt och t.ex. läsa någon bok. Det var en väldigt fridfull och harmonisk plats att vara på!

På det lilla klosterområdet finns det även en affär där man kan köpa olika saker i keramik, som bröderna själva hade gjort. Dessutom finns det smycken, många fina vykort och skivor att köpa där. Det är en del av det som Taizébröderna gör på dagarna och den lilla inkomst de får, går till det nödvändigaste. Därför blir det inte direkt några stora summor för dem att spendera till annat.

Efter kvällsbönen så höll de flesta till på ett ställe som heter ”Oyak”. Det är ett uppehållsområde där det finns en kiosk och där man kan träffas och umgås på kvällarna. Ellen och jag (tror inte att Kristina var där) var där med några av våra nyfunna kompisar, som kommer från både Sverige, Finland och Canada. Där kunde man göra lite allt möjligt; prata med folk, sjunga och spela gitarr eller vara med i någon av de ringlekar med sång och rörelser, som vem som helst kunde anordna. Det var jättemysigt att vara där och att se många bjuda på sig själva på olika sätt!



Veckan gick alltför fort kändes det som och även på hemresan var det blandade känslor. Man både ville och inte ville åka hem. Sista dagen blev ”uppbrottsdagen” då vi skulle städa och göra rent i våra baracker som vi sov i. Kristina, Ellen och jag sov i en barack varav fyra tjejer var från Canada och resten från Sverige. I början av veckan var vi 1000 personer lite drygt, men det kom fler i slutet av veckan då det var några hundra till. Ibland kan det komma uppemot 5000 personer – om inte mer!

Hemresan gick bra och vi tyckte att det gick mycket fortare att åka hem än att åka ner dit. Sedan kom vi hem trötta men glada och fyllda av erfarenheter efter den långa bussturen. Taizé är något som måste upplevas för att förstå hur det fungerar. Året om så kommer såväl ungdomar som vuxna dit för att dels besöka bröderna och systrarna i klostret och dels för att få träffa människor från hela världen som kommer från olika kristna samfund. I och med att det är ekumeniskt så är det något för alla. Ingen av oss ångrade att vi åkte dit!

 
Lisa Karlsson