meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Kulturfrukost med Anneli Jordahl

2013-02-09   
 


Kulturfrukosten med Anneli Jordahl i Mariagården den 9 februari blev välbesökt, och deltagarna fick lyssna till en intressant genomgång av hennes författarskap och hennes utveckling.
Anneli Jordahl har verkat som litteraturkritiker och skrivit en del sakprosa, men när hon för cirka fem år sedan flydde Stockholm och bosatte sig i Bie ville hon ge ut en roman. Som litteraturkritiker visste hon naturligtvis hur en bra roman ska vara, så det gällde bara att skriva den!
Debutromanen Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) kom ut 2009 och är en kärleksroman om Ellen Key.

Det visade sig att den nya bostadsorten Bie hade en spännande och intressant historia. Kerstin Ekmans mor hade vuxit upp där, och som nybliven kommuninnevånare i Katrineholm läste Anneli på nytt Ekmans Katrineholmssvit, som hon rankade bland det bästa i svensk litteratur.
Hon skaffade en bok om P A Levin, den mest namnkunnige ”vattenläkaren” vid mitten av 1800-talet. Han övertog badanläggningen Augustenbad i Bie 1853, och under hans ledning blev badanläggningen specialiserad på att behandla alkoholism och syfilis.
Så nykterhetsrörelsens pionjärmarker finns i trakterna runt Bie, och vattenkuranstalten kan kallas Sveriges första alkoholmottagning. Universalmedlet var iskalla bad. Baderskan behandlade gästerna med 6-gradigt vatten och svepte in dem i lakan, för att sedan daska dem hårt på fotsulorna.
Syfilis var en fruktad och vanlig åkomma. Anneli Jordahl drog paralleller med vår tids aids. Kroppen förtärdes inifrån. Näsbenet kunde till exempel vittra bort. Ett vanligt sätt bland andra läkare att behandla sjukdomen var med kvicksilver, vilket fick till följd att många snarare dog av behandlingen än av sjukdomen.
De som drabbades kunde då åka till Bie, om de hade möjlighet, och där pröva dr Levins metod.

Men man behövde inte vara sjuk för att ”åka och dricka brunn” under 1800-talets senare del. Det var populär ”friskvård” med avkoppling och socialt umgänge. Anneli Jordahl jämförde med våra dagars spa-vistelser. Dock med en skillnad i Bie. Att åka på spa kräver en god ekonomi. Men i Bie fanns ”lasarettet”, där även mindre bemedlade kunde skrivas in och få bot och behandling. Lasarettet låg undanskymt i skogen, och de som bodde där fick dricka ur källorna vid 3- 4-tiden på morgnarna för att de inte skulle beblandas med de finare gästerna. Men de var dock där!
Detta och mycket annat om livet vid Bie brunn hade Anneli Jordahl forskat fram genom arkiv- och litteraturstudier samt intervjuer innan hon tog itu med sin roman Augustenbad en sommar .

Sedan återstod att fylla den anrika Biemiljön med romanfigurer. Jordahl valde en alkoholiserad stockholmspoet, ditskickad av sin hustru för att bli fri från sitt missbruk. På Augustenbad träffar han en syfilissjuk rättsrådinna som skriver onda sagor, och en av arbetarna, en glansstrykerska, spelar också en avgörande roll.
Först går allt sin gilla gång under doktorns överinseende. Inte mycket verkar hända. Men så, vid midsommar, händer allt! Men det avslöjar vi inte här.

Glansstrykerska, förresten. Ett vackert ord. Anneli Jordahl samlar på vackra och märkliga ord. Genom intervjuer och studier vet hon nu vari en glansstrykerskas viktiga och svåra arbete består. Glansstrykerskan har till uppgift att stryka herrarnas manschetter, skjortbröst och ”fadermördare”. Glansstrykerskan har högre status och mer betalt än finstrykerskorna som stryker damernas kläder.
Och bland ett otal pärmar på Nordiska museet hittade hon ett recept som en glansstrykerska använt. Det var nedtecknat i Julita 1891, och innehöll härliga formuleringar som ”finns ett litet julgransljus, låt det koka med”.

För övrigt måste det ha varit ett styvt arbete att ordna mat och husrum och allehanda service till de runt 300 personer som kom till lilla Bie varje sommar. Det var ju ändå innan vår moderna värld med tekniska hjälpmedel gjort sitt intåg. Dock kanske ändå det största jobbet bestod i att se till att inte bondflickorna blev med barn!

Anneli Jordahl har intresserat sig mycket för kvinnors situation under olika tider. Hon har skrivit en bok om Elsie Johansson, en annan av hennes favoritförfattare, som gjort en så kallad klassresa, och vi fick också del av hennes egna erfarenheter.
Anneli föddes1960 av en 18-årig mamma som arbetade som kokerska och undersköterska. Det var en tid då många gravida kvinnor reste till Polen för att göra abort. På 1960-talet var nämligen abort tillåtet i Polen men olagligt i Sverige. Idag är det tvärtom.
Det var också en tid då många gravida kvinnor ordinerades det lugnande medlet neurosedyn, men hennes mamma ansåg att gravida kvinnor helst skulle undvika läkemedel.
Pappan försvann snart ur bilden, och när Anneli så småningom befann sig på tidningarnas kulturredaktioner som litteraturkritiker var hon tämligen ensam om att ha en sådan bakgrund. De flesta kom från välbärgade hem och hade kulturen i blodet. Så mycket av det som andra har gratis får klassresenärerna plugga in själva efter hand.

Så vi som hade förmånen att få lyssna till Anneli Jordahl i Mariagården ser fram mot hennes nästa bok. Den ska, om allt går som det är tänkt, komma ut 2014. Och kanske blir titeln Låt inte den här sta´n plåga livet ur dej, Mona .

Kön till frukostbordet var lång.


Det var en spännande och intressant berättelse vi fick lyssna till.

I boken om P A Levin hämtade hon grundkunskaperna om Augustenbad.

Anneli Jordahl citerade dr Levins ”Regler för duschen” ur boken Augustenbad en sommar.

Många ville köpa böcker och diskutera med författaren.
 
a