meny
 
 
   
   
   
   
   
   
   

 

pix

  

Café Maria

2014-04-07   
 

Årets andra Café Maria hade rubriken "Mänsklighetens plats i den akuta sjukvården", och det var Mats Holmberg som delade med sig av sina tankar och sin forskning i ämnet. Mats har arbetat inom ambulanssjukvården c:a 15 år, och är nu stationerad vid ambulansen i Katrineholm, samtidigt som han doktorerar i vårdvetenskap vid Karolinska institutet.

Han inledde med att berätta om en händelse för länge sedan, som kanske var fröet till att han nu forskar om vilken betydelse det mänskliga omhändertagandet har i vården. Ett par socialarbetare hade ringt efter ambulans till en person som bodde i en etta. När ambulanspersonalen kom dit rådde total misär. Enda möbeln var en säng, och rummet var fullt av skräp. I sängen låg en fullständigt utmärglad naken man. Han bars ner till den väntande ambulansen, och Mats tog plats bredvid mannen på båren. Det var en lång resa till sjukhuset, och Mats kände sig villrådig om vad han skulle göra. Oftast, när det gäller specifika kroppsliga åkommor, visste han precis hur han skulle handla. Men mot mannens själsliga lidande fanns ingen färdig manual. Så Mats klappade honom stilla på huvudet under resan. När de var framme sa mannen svagt; "Du är min bror". "Ja", sa Mats, och mannen nästan viskade: "Det är aldrig någon som tagit i mig i hela mitt liv!"

Så vad är mitt jobb egentligen? undrade Mats. Att vara bror och syster!

Och nu studerar han alltså relationer i vården. Han forskar inte på nya mediciner att ordinera. Han forskar om hur vi ska se varandra, och vad vården har att vinna på att vi möts med förståelse.

Mats visade en lite lurig bild.


Några såg en kvinna, andra såg en katt, tvätt som hängde på tork och blommor på en hylla. Det är inte alltid så lätt att se hela bilden!

Läkarvetenskapen kan förklara mycket. Hur organen fungerar och påverkas av olika faktorer. Mediciners verkan och biverkningar.

Men för att förstå krävs annan kunskap. Mats framhöll speciellt att det gäller att se hela människan, att sätta sig in i den andres värld och lidande. En patient kan komma till sjukhuset med diffusa bröstsmärtor och sändas hem igen efter EKG-undersökning som inte visar något onormalt. Smärtorna och lidandet återkommer, men ingen ser helheten, som kan vara personlig kris och ensamhet. Sådant syns inte på EKG men känns hos den drabbade, och det kan leda till brusten tillit till vården. Sådan brusten tillit är en vanlig patientskada, som inte ryms i det gängse begreppet patientsäkerhet.

I utbildningen framhävs att personalen ska ha distans till patienten, och det tillhör förstås ett professionellt beteende, men det betyder inte distans i mötet med människan, menade Mats.

Han lärde oss två viktiga ord. Det latinska persona, som avser den mask antikens skådespelare bar, och det grekiska verbet personare, som står för "tona igenom". Vår mänsklighet, vår person, får inte skärmas av av vår professionella roll. Vår mänsklighet måste få tona igenom, nå fram.

Personcentrerad vård, sa Mats avslutningsvis, bygger på tillit och ansvar. I en vårdsituation överlämnar man sig i beroendet av någon annan, som bokstavligen kan ha ditt liv i sin hand. I mötet mellan du och den andre gäller det att ta ansvar för den tillit som den andre känner. Brister det här går tilliten förlorad, och det är inget annat än en vårdskada. Och sådana vårdskador sker alltför ofta i dagens sjukvård.
 
Arne Svensson